Omids område

Omids område

Jag har skrivit en bok, som är självbiografisk om min egen historia.
 

EX. Av bok. Det är jag som har skrivit de kommande 240 sidorna. Jag har varken gått i grundskolan eller på universitet och har heller inte haft chansen att läsa någon bok på biblioteket. Jag har inte haft chansen till att vara med om dessa möjligheter. All den kunskap som jag har idag är en gåva från min far som jag fick i en källare, när vi undvek de bomber som släpptes av fascisterna.
 

Det jag vill förmedla i denna bok är ingen repris från historien, utan det är mina personliga upplevelser och åsikter. Händelser som jag sett med egna ögon och historier som jag personligen har hört. I denna bok berättar jag mina egna berättelser, vilket även upplevs av många andra folkgrupper, om hur det är att leva utan mänskliga rättigheter. Denna svårighet till mänsklighet beror till stor del på att mitt folk inte vill vara verksamma som självmordsbombare, de är inte enfaldiga nog att tro på ett bortglömt paradis. Mitt folk har och kommer offra sina liv i hopp om frid. Ett nämnvärt exempel är att det påstås att man borde döda folk som vill lära sig engelska. Mitt folk vill lära sig språket och ha möjligheten att kunna lära ut det till andra, vad är skadan i att kunna ett internationellt språk? Dessa människor strävar efter jämlikhet, brödraskap och social rättvisa istället för all dödande. Ni kanske undrar vilken folkgrupp jag tillhör och skriver om?
 

Denna folkgrupp som bor i centrala Afghanistan heter Hazara och utgör 27 % av den afghanska befolkningen. Dessa människor är förtryckta och orättvisst behandlade. Ordet Hazara har ingen sorgsen klang i sig men eftersom människorna har genomgått en förfärlig mängd av elände har namnet börjat associeras med något negativt och ledsamt. Ord som lidande, sorg, svårigheter, depression, hemlöshet, fattigdom, motgångar och andra oroväckande ord har tyvärr blivit synonymer till ”Hazara”. Folkgruppens historia är fylld av misär och sorg som under tidens gång har förorsakats av fascister.
 

I denna bok har jag skrivit om våldet och brutaliteten som Afghanistans fascister och härskare har bidragit med. Min berättelse börjar med doktor Najibs fall och fortsätter med hur min far dog i sitt försök att skydda familjens ära, hur min äldre bror blev mördad framför min mors ögon och hur min yngre bror sattes fast på väggen med en överlevnadskniv samt hur de med min familjs blod skrev ”Yad gari Gul Agha” på väggen, vilket betyder ett minne från Gul Agha.
 

Det jag sett med mina ögon och hört med mina öron har jag skrivit i denna bok. Det börjar med Talibanernas våldsamheter och fortsätter med hur jag tar mig över landsgränserna från Iran till Grekland till vackra Sverige och dess snälla människor